jimmystalnacke

Vårsolen är här och snön är sakta men säkert på väg att töa bort, det borde innebära att grillen och allt vad det innebär snart träder fram. Det ljuva livet träder snart i kraft för dom flesta människorna i detta land, det finns dock en kategori människor som i stället ser detta som livets svarta månader.
Vilken kategori snackar han nu om tänker nog många av er, givetvis så är det vi som valt att ägna våra liv åt hockeyn som jag här ovan nämner.

Det är nu vi går in i den ofantligt långa och minst sagt slitsamma försäsongsträningen, för många kan dessa månader vara en ren och skär plåga. Jag har förmånen att få vara en av dom lyckligt lottade som älskar att träna, det får man se som en bra egenskap när man håller på med denna idrott.

Hockeyn är en fruktansvärt allsidig idrott där du ska kunna hantera saker som spänst, snabbhet, kondition, styrka och kordination i en och samma kropp. Det är om jag ska jämföra det med något väldigt likt friidrottens sjukamp om man ser till träningsupplägg, då förstår ni att det kan vara en rätt så påfrestande försäsong för oss som valt att viga våra liv åt denna idrott.

För min egen del så har jag redan nu betat av tre veckors träning där jag lagt fokus på långa lågintensiva konditionspass och där övningarna på gymmet innehåller ett högt antal repetitioner. Det gör jag dels för att få i gång hjärta och lunga och dels för att härda kroppen inför dom kortare och högintensivare passen som väntar både i löpspår och på gymmet.

Hockeyn i sig har förändrats en hel del under dom senare åren då den har gått mer och mer mot en ren och skär konditionsidrott, på 90 talet så stod man och vickade i mittzon under stora delar utav matcherna. Under den perioden handlade försäsongen till stor del om styrka och spänst och det medförde att spelarna blev stora och starka men kanske inte så rörliga och uthålliga. I dagens hockey så är det betydligt mer fart och fläkt och där styrning i mittzon endast ses som en sista utväg, har man minsta möjliga chans så checkar man puckförande back. Det medför att även försäsongsträningen har ändrat sig och att man nu lägger nästan all kraft på uthållighet och kondition. Kondtionsträning får anses som en betydligt jobbigare form av träning än vad styrka är, det har gjort att försäsongen för många nu känns ännu hemskare.

Men visst hinner även vi njuta av solen, den goda ölen och den perfekt grillade biffen under sommarmånaderna, vi är inte mer än människor. Det måste man få göra om man mentalt ska stå redo när puckarna tas fram i augusti, den mentala styrkan ska trots allt räcka ända fram till april månad.

Jag tror även att om man som lag kunnat köra försäsongen ihop så har man mycket vunnet då ett hårt intervallpass där alla sliter med blodsmak i munnen bygger lag som man annars inte kan bygga. Har man svettats och slitit ihop under dessa månader så är man beredd att svettas och slita ihop även när det kommer till match, man kan alltid när laget spelar dåligt måla upp bilderna från det där jobbiga intervallpasset som vi klarade av tillsammans. Där har många div 1 klubbar ännu mycket att lära då man oftast låter spelarna köra sin försäsong från staden man är ifrån, för att kunna ha laget samlat måste man dock nästan kunna erbjuda spelarna tolvmånaderskontrakt. I slutändan så kanske man tjänar på det, det är vad jag tror iallafall.

Nu så passar vi på att njuta av dom härliga månader som vi har framför oss, desto hårdare man jobbar på träningarna desto bättre ser man ut på stranden är ett bra motto att använda sig av.

Tyvärr för oss hockeyspelare så ser vi oftast ut som en colaflaska, breda nertill för att sakta men säkert tunnas ut upptill!

Over and Out!