jimmystalnacke

Vi har nu tagit oss några dagar in i Maj månad och det innebär att det i dag är ungefär tre månader kvar tills det återigen är dax för ispremiär. Har ni märkt att tiden går fortare ju äldre man blir? Förut så kändes försäsongsträningen som en livslång period, man slet och slet men slut verkade den aldrig ta. Nu däremot så hinner den knappt börja innan det är återigen är dax att byta bort löparskorna mot skridskorna.

Så tre månader går fort och givetvis hade det känts betydligt bättre om man redan nu hade vetat vart man ska spela till hösten. I fjol var första gången som jag hade klart något i god tid och det gjorde att man lugnt och stilla kunde sätta sitt fokus på det som skulle komma. Nu blev det ändå inte som det var tänkt i och med att det bara blev några få veckor i Asplöven och Haparanda, men det var ändå skönt att ha någonting "klart" så pass tidigt.

Rent praktiskt så underlättar det självklart att kunna ha lite framförhållning, man kan säga upp lägenheten i god tid och meddela sitt eventuella jobb om att man ska flytta.

Den här försäsongen verkar bli dom andra lik, sätter dock mina förhoppningar om att det inte ska bli som när jag skrev på för Falun. Då blev allt klart på fredagen innan måndagens ispremiär, jag packade under fredagen och lördagen för att på söndagen sätta mig i bilen och köra dom 123 milen mellan Kiruna och Falun. Ingenting var egentligen klart, hade ingenstans att bo och ingenting att göra på dagarna. Men det blev trots det väldigt lyckat då jag hade två fantastiska år i Falun, både hockeyn och det sociala fungerade fantastiskt bra.

Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte började bli lite stressad över hösten då jag i ärlighetens namn endast har hört något från en klubb. Det var ett smickrande erbjudande om att bli spelande tränare i en klubb hemmahörandes i div 2, det är otroligt smickrande att bli tillfrågad om tränarrollen men tycker att jag ännu har mycket kvar att ge som spelare. Självklart kommer jag i framtiden testa på tränaryrket då att jobba med människor och framförallt att jobba med hockey ligger mig varmt om hjärtat. Visste ni förresten att i mitt snart tioåriga arbetsliv så har jag alltid jobbat med barn, ungdomar eller människor med särskilda behov? Nu ljög jag, jag var faktiskt två veckor på frysföretaget Polarica när jag spelade i Asplöven första gången!

Nu får det börja hända något på hockeyfronten, vill ha någonting klart så snart som möjligt. Jag är dock inte ensam om att vara kontraktslös bland oss div 1 spelare, många lag som har i stort sett hela trupperna kvar att fylla.

Nu fick ni läsa ett inlägg om mig själv kära läsare, det är inte ofta det händer. Får ni mot förmodan läsa något så brukar jag skriva om mig själv i negativ bemärkelse, har otroligt svårt för att lyfta fram mig själv.

Egentligen ett ganska meningslöst inlägg men kände att det kliade i skrivarfingrarna, hoppas ni har överseende med det!

Over and Out!