jimmystalnacke

Då har man återigen fått göra dessa fystester för att få se vart man står någonstans, som vanligt för min del så bjöd det inte på några större överraskningar. Jag skulle egentligen direkt kunna fylla i resultaten då dom allt som oftast ligger på samma nivå, sen om den är hög eller inte låter jag vara osagt.

När man var yngre var dessa fystester nästan som en mardröm då man redan flera dagar i förväg började få ångest för det som skulle komma, nu på ålderns höst så har man börjat att uppskatta dom mer och mer. Nu tycker man nästan att det är roligt att göra dessa tester då det är kul och nyttigt att se vart ens status ligger. Lika kul är det att på nästkommande test försöka överträffa dom tidigare värdena, på så sätt gör man precis som det ska vara detta till en tävling mot sig själv.
Som ung så såg man en sån här grej mer som en inbördes tävling där att vinna över lagkompisarna rankades högre än att förbättra sig själv, det tappar som lite syfte av själva grejen.

Nu så vet man med sig vad man är bra på och vad man kanske inte är fullt lika bra på och givetvis så syns det på resultatet, vi är alla olika byggda och det får man som individ acceptera. Det viktigaste är trots allt att man under försäsongen förbättrar sig och kan stoltsera med sina bästa värden lagomt tills man kliver på is.

Det här för mig in på snacket om rutin, vad har egentligen ordet rutin för innebörd? Kan alla bli rutinerade eller är det en viss sorts spelare som bara kan bli det? För många hänger ordet rutin ihop med att man ligger rätt i banan, skapar sig mer tid med pucken och att man kan skapa ett lugn i spelet. Det borde innebära att en checkingspelare inte skulle kunna vara rutinerad eftersom han kanske inte har så mycket puck i spelet och kanske inte är expert på att skapa tid åt sig själv? Men han borde väl kunna bli rutinerad på sitt sätt att spela, kanske lär sig att läsa av vad backen han ska checka ska göra och kanske lär sig lite trix i kampsituationer kring sargerna.

Rutin kanske även kan vara att man lär sig att leva som man blivit lärd, man kanske inte fastnar i fällan att gå ut och ta sig en rejäl fylla på fredag när man har match på söndag. Man kanske nöjer sig med en bit god mat och någon god dricka till, det borde väl också räknas som rutin?

Att ha spelare i ett lag som varit med under en längre tid ser jag som absolut nödvändigt, dom kan antingen då vara ledande spelare på isen eller kanske enbart ledande spelare i ett omklädningsrum om man inte håller den nivån i spelet. Dom äldre spelarna ska vara lagets ryggrad och den trygga punkt som dom yngre kan luta sig emot, mysfarbröder som ska föregå med gott föredöme skulle jag vilja sammanfatta det som.

Nu har väl inte jag riktigt nått upp i "mysfarbror" åldern ännu, är trots allt bara 27 år gammal. Men som ettan ser ut i dag så har många lag väldigt unga trupper och då känner man sig genast äldre än vad man är, är väl så att man snart skulle kunna vara pappa åt killarna i laget.

Det för mig in på nästa lilla sak som gjorde att jag fick mig en tankeställare. Jag pratade med en väldigt hockeykunnig person som i vinter sett i stort sett varenda hemmamatch. Han tyckte att jag under säsongens gång varit ganska så dålig ( det köper jag rakt av ) men att jag visar upp egenskaper som är viktiga att ha i ett lag. Han menade på att jag trots en dålig dag inte åkte omkring och gömde mig utan att jag alltid ville vara med och ta ansvar. Han menade också på att jag alltid håller huvudet högt och pushar på laget oavsett hur mitt eget spel fungerar. Jag började då tänka och kom fram till att man inte behöver gå många säsonger bakåt i tiden för att hitta den raka motsatsen. När jag var yngre så intog jag kurragömma läge så fort spelet inte fungerade och gamnacken kom fram redan vid första lilla misstag. Jag har aldrig varit den som gnällt på mina lagkamrater men jag har varit otroligt bra på att såga mig själv, det speglar väl stundtals av sig även i dag.

Det jag vill komma fram till är att den attitydsförändringen som jag har gjort som spelare och person måste ha att göra med rutinen som man har fått genom åren, nu inser man att ett misstag inte betyder att hela matchen är förstörd och man inser i samma veva att det inte hjälper att koppla på gamnacken.

Det är såna egenskaper som jag är otroligt stolt av att ha kunnat utveckla genom åren då det alltid finns en risk för att man blir en "gringubbe" istället för en "mysfarbror". Man måste som spelare helt enkelt försöka komma fram till vilka egenskaper som man till laget kan kunna vara med och bidra med och sen jobba utifrån det.

Det är klart att man hellre bidrar med mål och publikfrieri men som jag skrev i början så är vi alla olika, kan man bara bidra med någon liten spetsegenskap till laget så är det mycket värt.

Vad rutin egentligen är fick ni/jag aldrig ett bra svar på i detta inlägg, det är helt enkelt för att jag inte tror att någon kan specifiera vad ordet egentligen står för.

Over and Out!