jimmystalnacke

Den passion och dom känslor som helt saknades i söndags var nu tillbaka, tack Asplöven för att ni räddade min roadtrip.
Örebro kom i dag till Haparanda med chartrat plan, man landade i finska Kemi och hade på så sätt bara tre mil att färdas i buss. Med sig på resan hade man bland annat en del supporters, web-radio killar och ordförande Mikael Fahlander i egen hög person. Man skulle i kväll tvätta bort den fiaskostämpel som fjolårets upplaga av Asplöven satt på föreningen, i kväll skulle Örebro få sig en enkel resa var det tänkt.

Asplöven däremot kom til spel med en skade och sjukdomslista som hade gjort vilket sjukhus som helst avundsjukt, det var allt från krånglande ljumskar till febertoppar. Man saknade bland annat hela sin förstakedja med Lindlöf, Pakisjärvi och Omark, dessutom saknade man den viktiga defensiva pjäsen Mikko Purontakanen. Allt var egentligen uppdukat för den stora revanschen, detta skulle väl nästan allsvenska Örebro ändå inte förlora?

Det började också planenligt då man fick in både 0-1 och 0-2 i den första perioden, två slumpmål men ack så viktig ledning att få med sig in till periodvilan. Örebro kändes väl aningen tyngre och Asplöven fick slita hårt på dom få killar som kom till spel, med det som facit så var det väl ändå bara en tidsfråga tills Örebro skulle ta över helt.

Andra perioden finns det egentligen ingenting nämnvärt att skriva om, en låst period där man redan såg tendenser till att Örebro spelade på resultatet.

Tredje perioden börjar precis som den andra, Örebro backar hem och tillåter inte Asplöven skapa allt för farliga chanser. Ledningen kändes ganska trygg men skulle Asplöven få in en puck så skulle det nog kunna bli lite nerv trots allt, givetvis så får vi med några minuter kvar se en reducering då Marcus Waldehagen trycker in pucken efter fint förarbete av Jarkko Oikarinen.
Efter det så var det ett stressigt Örebro som vi fick se och med två minuter kvar så trycker Ville Vikeväinen in en puck i powerplay, även denna gång efter mästerligt förarbete av tidigare nämnde Oikarinen. Sudden väntade!

Asplöven får ett tidigt powerplay som man också utnyttjar, Stanislav Kall trycker in ett mäktigt slagskott i Bengt Höglunds vänstra kryss. Vilket härligt avslut på denna turné, det där skottet har jag väntat på "Stano"!

Asplöven gjorde alltså det omöjliga då man trots ett tidigt underläge lyckades vända och vinna, dessutom med mängder utav namn på skadelistan. Det medförde att spelare som Oikarinen och Yli-Junnila matchades konstant, ett under att dom orkade stå på benen matchtiden ut. I dag så kände jag återigen igen Asplöven då man nu äntligen hade med sig känslorna och glädjen in till nedsläpp.

I hemmalaget så drog backarna Jason Krischuk och Ville Vikeväinen ett jättelass, Jason visade i dag sina offensiva kvaliteér och Ville tar verkligen ett stort ansvar överallt ute på banan.
Framåt så handlade det återigen om firma Yli-Junnila och Oikarinen, dom hade stundtals lekstuga med det tunga Örebroförsvaret. Framförallt "Oika" var återigen på ett fantastiskt spelhumör, där kan vi snacka om att ha med sig glädjen i spelet. Man får dock inte glömma slitvargar som Lindroth och Waldehagen en kväll som denna, det är tack vare dom som dessa killar får energin till att vara konstruktiva.

I Örebro såg jag i kväll ingenting som var av allsvensk klass, man såg tröga ut och saknade farten och kreativiteten i sitt anfallsspel. Man är dock homogent och stabilt som lag men sticker inte ut nämnvärt i övrigt, sina triumfer tar man genom en bra defensiv och en tydlig rollfördelning.
I dag så tycker jag dock att man misslyckades totalt med sin gameplan, varför vara så passiva och avvaktande när Asplöven endast har fem backar att tillgå? Hade man gått ut och pumpat på som galningar så hade Asplöven varit ett slaget lag innan första periodvilan. Jag vet att man vill spela en kontrollerad hockey med en bra defensiv som grund, med facit i hand så skulle man dock ha chansat lite denna kväll. Man hade som jag ser det lite för stor respekt för hemmalaget, till det la nog Asplövens fjolårsupplaga grunden då man pulviserade Örebro i playoffspelet.
Jag hade väntat mig betydligt mer av Örebro än det som jag fick bevittna denna kväll, tur var väl det för hemmalagets del.

Slutligen så vill jag bara tacka dig Jarkko Oikarinen för underhållningen, den glädje och inspiration som du visar upp i ditt spel är fantastiskt roligt att se. Tack för 2 timmar av kroppsfinter och underbara passningar!

Over and Out!