jimmystalnacke

Det är många läsare som har önskat ett inlägg som handlar om dom klubbarna som jag har tacket nej till, egentligen så hade jag inte velat skriva detta då det inte finns någon anledning att rota i det. Men eftersom jag har ett fantastiskt stöd från er läsare då ni faktiskt under dom senaste två dagarna har höjt läsarantalet till omkring 1400 besökare per dag så ska jag göra ett undantag. Nu är det väl inga nej tack som direkt är några ögonbrynshöjare, men ska självklart försöka ge er lite trevlig läsning.

Kiruna City

"Robban Lahti" hörde av sig till mig och erbjöd mig en roll som spelande tränare, trots att det handlar om tvåan så ska man inte underskatta den utmaningen. Jag vill i framtiden gärna testa på tränaryrket då jag tror att jag skulle kunna göra ett bra jobb, känner väl att jag har mer kunskap om hockey än den jag själv får ut på isen. Förfrågan kom dock lite för tidigt i karriären då jag fortfarande känner att jag har mycket kvar att ge som spelare, vill visa mig själv att fjolåret bara var en plump i protokollet.

Luleå Rebels

Legendaren och Rebelstränaren Osmo Soutokorva hörde av sig tidigare under våren och visade sitt intresse, vi sa då att vi skulle höras av senare under silly season. Det rann dock mycket beroende på mig ut i sanden och när detta med Kalix dök upp så byggde jag istället vidare på det spåret. Jag tror dock att Rebels kan bli en obehaglig överraskning i vinter, dom jobbar med små medel men har i sin tur en bra stad att erbjuda. Man spelade redan ifjol ett spel som skulle stått sig bra i ettan, kan man bygga vidare på det så blir man definitivt att räkna med.

Lycksele

Handlar egentligen bara om att jag kom in på skolan i Kalix, hade jag inte gjort det så hade jag nog stannat och tagit mitt ansvar. Trivs otroligt bra i byn och har ett jobb som jag stormtrivs med, dessutom ett härligt lag och en härlig stab runt laget. Tyvärr så blir det många spelarförluster som man förhoppningsvis kan ersätta, tror och hoppas att Lycksele även i år blir ett lag att räkna med.

Kiruna IF

Var sak har sin tid, för min egen del så var jag inte riktigt redo att flytta hem. Om jag skulle ha gjort det så hade det varit för mina nära och käras skull, framförallt så tror jag att min hockeytokiga far hade tyckt att det hade varit roligt att se sonen på Lombia igen. Nu är han där varenda matchkväll iallafall och ger efteråt en total matchgenomgång åt mig, visste ni att han antecknar alla målskyttar och assistanter? Det gör han enbart för att han vet att jag älskar statistik! Men det var ett tungt nej tack när jag ringde den formidabla sportchefen Stefan Lundmyr, det skar i hjärtat då hemma alltid är hemma. Det kanske nu låter som mycket snack och liten verkstad men helt ärligt så var det ett tufft beslut att ta. Många har frågat mig om det inte ligger något mer bakom detta med tanke på att Kiruna har varit dåliga på att höra av sig genom åren. Nej har jag direkt svarat på det då orsaken till det har varit mycket enkel, Kiruna har haft ambitionen om allsvenskan och i dom planerna har inte jag ingått. Så enkelt är det, bara för att du är Kirunabo i grund och botten så kan man inte ha en plats i truppen när man vill. Tanken nu när Stefan ringde var att se till en mera långsiktig lösning där jag sakta men säkert skulle slussas in i föreningens innandöme, ungefär som man nu gör med Mikael Lasu. Det hade alltså inneburit en permanent flytt hemåt och det var jag som sagt inte redo för då mina intressen utanför hockeyn inte alls överensstämmer med det utbudet Kiruna har att erbjuda.

"En gång asfaltsunge, alltid asfaltsunge"

Nu fick ni en liten inblick om hur min silly season har sett ut, i slutändan så var nog detta det bästa beslutet då jag nu får utbilda mig inom ett område som jag brinner för. Även hockeymässigt ska det bli intressant att få spela under Petter Christofferssons vingar, kommer nog lära mig en hel del om hur man bygger lag och om hur man får ut allt ur spelarna under varje matchdag!

Over and Out!