jimmystalnacke

  Satt och funderade lite över alla dessa ideella krafter som finns inom ishockeyn runt om i landet. Tänk vilket otroligt arbete som läggs ner på det varje år! Man blir verkligen ödmjuk av bara tanken på det. En stor del av alla dem, är förstås föräldrar till spelare, tränare, styrelser, alla som jobbar med de olika lagen på så många olika plan. Sedan finns det alla sådana som jag.

  Jag har alltid haft små, små puckar i blodet istället för blodkroppar tror jag. Men min aktiva karriär tog ett abrupt slut efter smålandsvistelsen, när fadern beslutade sig för att flytta norrut igen. Glad i hågen gick jag för att se RIKTIG ishockey igen, såg både Pekka Lindmark och Göte Wälitalo spela som gudar med följden att min benskydd åkte raka vägen till tippen. Så jag insåg att min plats var på andra sidan planket, helt enkelt.

  Den vägen har nog många andra som jobbar med ishockey idag vandrat, antar jag. Kom gärna med Era egna historier om hur Ni hamnade "på andra sidan planket"! 

  Om man fortsätter tankegången, så har nog många hamnat i stödföreningar, supporterklubbar och hela den svängen, lik den som finns i Kiruna idag. Alla vi som stöttar våra lag i vått o torrt, i motgång och medgång har ändå det gemensamt, och ska verkligen ha all respekt för det som görs på olika håll.

  Därför kan jag direkt lova, att om Ni som känner till sådana stödföreningar o liknande, antingen mailar in en länk, eller skriver in den i kommentarsfältet här, så ska jag lägga upp en sida enbart för sådana länkar på www.gironklubben.se . Ni kan maila, om Ni vill det till [email protected] och det kanske är en ide' att göra likadant på fler siter, många utflyttade från sina respektive hemorter är säkert intresserad av att stötta sina hemlag, men kanske inte känner till att det finns den möjligheten ens.

  
  Vikarie CS