jimmystalnacke

Mitt första möte med denna kille var en höstdag 2005 då jag med mitt Vallentuna gästade Huddinge och Björkängshallen. Linus hade just vänt hem efter en säsong borta i USA och jag visste i ärlighetens namn inte vem denna människa var.
Killarna i laget hade diskuterat mycket om han i omklädningsrummet, om vilken fantastisk teknik och att han var en spelare som inte lyssnade på coach särskilt mycket utan körde sitt eget race.

Jag tänkte väl inte så mycket på det då killar med otroliga händer ändå brukar ha svårt att få ut det på match, framförallt om dom även är liten i växten.
Det jag visste var att han inför denna omgång ledde poängligan och att kedjan med han, Johan Älgekrans och Dick Axelsson hade producerat en hel del poäng men det hade ju samtidigt dom flesta förstakedjor gjort.

Vi kom till Huddinge med ett otroligt självförtroende då vi efter dom första 7-8 omgångarna hade gått i stort sett rent och slogs i den absoluta toppen, så inte kunde väl en liten rackare som Linus vålla oss några större problem tänkte väl jag.

Men det skulle visa sig att jag var riktigt fel ute i min analys och den där lilla Linus kunde visst vålla problem även för ett lag som var inne i den så kallade "zonen".

Det han bara gå några minuter utav matchen innan Huddinge fick ett powerplay som dom fick bra tryck i våran zon på, Linus stod placerad bakom kassen och får en puck nerspelad till sig.
Såg ut som att vi hade väldigt bra koll då vi låg helt rätt i positionerna men sekunden senare åkte nån liten kille runt och jublade, ja visst var det Linus och ja visst hade han trollat in ett "zorromål" bakifrån målburen.

Det var första gången jag kom i kontakt med dels "zorrofinten" men framförallt med trollkarlen Linus Klasen, sedan dess har han nåt ut med sin teknik längre än vad Björkängshallens väggar sträcker sig om man säger så.

När vi summerade den första perioden så låg vi trots allt bara under med 3-2 mot ett favorittippat Huddinge, Linus hade dock hängt alla tre.
Om jag inte minns helt fel så förlorade vi med 7-2 till slut och jag tror att Linus hann med 2 assister i dom avslutande två perioderna.

Har suttit och kikat i genom vilka som har gjort poäng efter varje spelad omgång i elitserien och sett att Linus inte producerat något, tänkte då att andra året brukar alltid vara svårast.
Men så kom då kvällens omgång och Linus hade verkligen vaknat på rätt sida, började men schysst assist innan han tog över föreställningen helt med sitt trollerinummer.

Vilket mål Linus, tack för att du underhåller och sticker ut från den annars så taktiska elitserien!!

Länkar här nedan ett straffmål från Linus USA tid, titta och njut kära läsare..

http://www.youtube.com/watch?v=v5KqawoZTug&feature=related

Vet inte varför jag är så frälst i spelare som gör det annorlunda, behöver inte vara en tekniskt skicklig spelare som frälser mitt hockeyöga utan kan lika gärna vara en Jimmie Ölvestad typ som får mig handfallen.
Jag tror det måste bero på att jag själv är inte spelaren som kan göra den snyggaste dragningen, den hårdaste tacklingen, den underbara framspelningen eller den snygga skottäckningen.

Visst att jag jobbar hårt för laget varje kväll och att jag brukar göra en del poäng men man får sällan se en Jimmy som lägger fram en snygg flippmacka, tunnlar en back, drar målvakten upp på läktaren, lägger en snygg "open ice" tackling eller kastar sig med huvudet före framför pucken.

Tror inte det är många som kommer tillbaka nästa match enbart för att skåda Jimmy Stålnacke men man ska väl oxå komma i håg att dom som sticker ut ur mängden oftast inte är så många.

Så tack Linus Klasen, Fredrik Bremberg, Johan Davidsson, Jimmie Ölvestad och Johan Andersson för att ni finns kvar i våran högstaliga, alla ni är bra på otroligt olika saker men ni alla lämnar alltid avtryck i mitt hjärta.

Over and Out!