jimmystalnacke

Denna tisdagskväll tänkte jag ägna åt att ställa några frågor till mig själv som ni läsare ska få svar på, frågor som handlar om min hockeykarriär så här långt blir det såklart.
Kan vara roligt även för mig att blicka tillbaka och se vad man varit med om och vilka personer som man haft äran att få ta del av under åren.
Ok vi börjar väl så får vi se vad jag kommer på för frågor till mig själv och vart detta slutar.

Roligaste säsongen hittills?

Där måste jag nog svara en säsong under pojkåren nämligen det året vi var A 2:or då vi vann allt som kom i vår väg och framförallt så fick man vara med och vinna med dom man spelat tillsammans med under så många år.
För mig personligen så var det en riktigt guldkantad säsong där jag tillsammans med min vapendragare under den tiden Mathias "Gäddan" Gerström verkligen öste in poäng och jag fick äran att bli utsedd till bäste forward i Kurirspelen som är en turnering för dom bästa lagen i Norrbotten.

Roligaste säsongen om man bara får se till dom åren som senior?

Säsongen 2001-2002 i Asplöven där jag gjorde mitt första seniorår var en riktigt rolig säsong med många heta derbyn mot ett relativt namnkunnigt Kalix. För mig personligen gick det riktigt bra och fick väldigt mycket förtroende, så hockeymässigt helt klart den roligaste men kanske inte den bästa tiden socialt.

Bästa tränaren som jag haft?

På denna fråga måste jag svara några stycken då jag inte bara kan välja ut en. Stigge Karlsson är väl den första jag tänker på då han är den som lärt en vad hockey handlar om, när jag en dag ser tillbaka på min karriär så kommer Stigge vara en av dom första jag tänker på.
Tomas Jonsson är väl den på seniornivå som jag trivts bäst i hop med då han var otroligt bra på att lära ut detaljer och sen gav han mig ett oerhört förtroende då jag kom till klubben med ett rätt stukat självförtroende.
Den sista jag måste nämna är även för mig en skräll då  jag inte gillade hans syn på hockey och han gillade framförallt inte min syn på hockey.
Det är Thomas Ekfeldt som jag hade under andra säsongen i Vallentuna, en riktig dump and chase tränare som jag aldrig av naturliga skäl fick något förtroende utav.
Men trots att vi såg hockey på olika sätt så brann han otroligt för sin uppgift och han fick mig att inse att man inte bara kan åka omkring och spela "lyxigt" utan man måste i bland in i skiten och jobba.
Medans jag spelade under hans ledarskap så kanske man inte uppskattade den minimala istiden men när jag ser tillbaka på det så var den säsongen kanske precis vad jag behövde då jag fick träna mycket på mitt usla kampspel och fick stärka upp mitt relativt dåliga psyke.

Sämsta tränare som jag haft?

Gillar inte att nämna någon som varit dålig då alla besitter egenskaper som är bra men måste jag nämna någon så får det bli Ove Engström av några enkla orsaker.
Dels så stämde väl inte personkemin oss emellan och sen har jag aldrig fått något vidare förtroende av honom och konstigt nog är det oftast så att dom tränare man tycker är dåliga är dom som man inte får förtroende av.

Bästa kapten som jag haft?

Helt klart Fredrik Hamberg som jag hade äran att få spela tillsammans med under mitt första år i Vallentuna. Han var en exemplarisk kapten då han alltid gav allt och lite till och fanns inte en situation ute på isen som han tvekade att gå in i. Han var även en otroligt sympatisk och bra kille i omkl rummet som man fick många goda skratt utav under säsongen.

Bästa spelare som jag mött?

Där får svaret bli Linus Klasén och Dick Axelsson som kamperade ihop i Huddinge under deras div 1 vistelse. Båda var då unga men blommat ut till fullgoda elitseriespelare nu och man såg redan under den säsongen hur duktiga dom skulle bli.

Bästa spelare som jag spelat tillsammans med?

Här kan jag inte heller bara välja ut en utan får bli tre stycken. Andrei Matitsin som jag spelade med i Lycksele säsongen 02-03 var när han ville det själv helt magisk. Han hade sån blick för spelet och såna underbara flippassningar så man i bland bara stod och gapade.
Hans Wallson är även det en legend som måste med här då han under alla år producerat otroligt mycket poäng på en riktig hög nivå.
Alexei Shorokov spelade jag med i Vallentuna, en stor och stark back med ett fantastiskt hårt skott men som även hade bra blick för spelet. Alexei kunde varken svenska eller engelska och det var ju ett problem i sig och sen vet jag inte hur intresserad han egentligen var då man såg att den här killen hade kunnat spela några nivåer högre upp om han själv ville.

Tuffaste spelaren jag spelat med?

Där är svaret enkelt då jag under några månader spelade med Fredrik Oduya som är en av europas mest respekterade fighters genom tiderna i AHL och NHL.
Blev väl inte så många NHL matcher för honom men dom han "spelade" eller snarare slogs i gick relativt bra då man bara kan mäta det i antalet vunna fighter för hans del.

Största talangen jag spelat med?

Spelade hela pojklagstiden med målvakten Mathias Lindmark och han var fantastisk säsong efter säsong. Han fick göra en del pojklandskamper men en tidig flytt till Björklöven ställde tyvärr till hans karriär.
Han lyckade inte riktigt ta det sista steget och efter att ha spelat elitserie och allsvenska med Björklöven, allsvenskt med Rögle, allsvenskt med Örebro och div 1 hockey med Kumla har han nu valt att sluta den aktiva karriären och är nu fystränare för Kumla.
Om det var någon som var värd att lyckas så var det Mathias då han slet väldigt hårt redan från unga år för att bli en toppmålvakt och i sanningens namn var det nog inte långt i från att det blev så också men hockey och framförallt som målvakt handlar så himla mycket om tillfälligheter.

Vem har betytt mest i min karriär?

Blir ett grymt klassiskt svar här men finns inga andra än mamma och pappa som betytt så mycket för min egen karriär.
Dom har verkligen slitit hårt för att jag ska ha det så bra som möjligt i min karriär och dom har aldrig kritiserat eller bedömt mina insatser utan alltid pushat på.
Jag hade som yngre en enorm vinnarskalle och direkt det gick mig emot så blev jag vansinnig men även dom utbrotten tog dom bara emot och svalde.
Så självklart har dom betytt mest och betyder mest för mig även i det vardagliga livet då dom även är otroliga förebilder för mig med sin syn och inställning till livet och kan jag bara bli hälften så bra som dom så har jag lyckats bra nog.

Ska jag nämna någon annan förutom farmor som lagat mängder med mat åt mig genom åren och morfar som alltid på något sätt drivit på mig på ett sätt jag inte ens kan förklara så kan jag inte undvara Stigge Karlsson.
Jag tjatar och tjatar om denne man i den här bloggen känns det som men bara dom som fått vara med om att ha Stigge som tränare kan förstå, helt klart även han en av dom största orsakerna till att sporten ishockey är en så stor passion och livsstil för mig.

Skönaste gänget du spelat i?

Kiruna HC team 81 är givetvis det skönaste gänget då vi tillbringade hela våran uppväxt tillsammans men ska jag nämna något lag från min seniorkarriär så finns det bara Falu IF.
Man måste uppleva detta lag från insidan för att förstå vilken sammanhållning och otrolig stämning vi hade i hop, fått mängder av vänner som betyder oerhört mycket för mig tack vare att jag valde att stanna till två säsonger där på min hockeyresa.

Snyggaste målet?

Jag gör ju inte så många snygga mål då alla mål jag gör är nån halvträff eller nåt returmål men går man tillbaka till dom yngre åren så finns det väl en del godbitar.
Jag minns Armécupen när vi spelade vårat sista pojkår och och jag och Johan Krutrök kommer 2 mot 0 mot Luleås målvakt. Jag med pucken efter vänstersidan och Johan går på högersidan och bara väntar på en passning, man hör även på en inspelad film som man hör hur föräldrarna skriker "men passa pucken då".
Jag var inte så mycket för att passa pucken under den tiden men jag lurar en passning över till Johan och målvakten går hejdlöst på finten, jag viker lite vänster medans målvakten glider långt långt långt åt andra hållet.

På seniornivå får det bli en match från säsongen 02-03 då jag spelade i Lycksele och hade hemmamatch mot Medle. Får en perfekt passning av Andrei Matitsin efter min vänsterkant och går in en aning i banan och just efter blålinjen drar jag på ett slagskott som jag får en otrolig träff på och pucken sitter klockrent i målvaktens plockhandskryss.

Roligaste matchen?

Där blir det inte en utan däremot alla derbyn mot Kiruna AIF under pojklagsåren, vilka matcher alltså. Det var så mycket nerv och så mycket prestige mellan oss och vi var även så otroligt jämna.
Stackars Joel Törmä som var den enda AIF:aren i våran klass, vad han ska ha lidit dom gånger vi gick segrandes ur striden.
Jag får rysningar bara jag tänker på dessa matcher och det tror jag även alla andra som var inblandade får, det var hockey när det var som bäst det.

Det var lite återblickar i min karriär, förmodligen roligare för mig att skriva om detta än det är för er att läsa men i bland måste man bara få tänka på sig själv också.

Over and Out!