jimmystalnacke

Har just satt mig på bussen hem från Haparanda och insett att vi faktiskt tog poäng och var endast nittio sekunder från att få med oss alla tre poängen hem.

Asplöven kommer ut och tror och hoppas på en enkel resa mot tre nya poäng men spelet dom visar upp under första perioden är rent ut sagt uselt.
Vart fanns intresset? Vart fanns farten? Ville man ens möta Lycksele i dag?
Jag tror det handlar om en inställningsfråga då man på pappret är ett betydligt bättre lag än vad vi är men trots det så måste man åtminstone jobba för att så fort som möjligt få in en puck.

Nu får vi bästa tänkbara start då vi blir bjudna på 0-1 pucken då målvakten Timo Lindströms olyckliga rensning hamnade rakt på en fristående Tobias Bäckström som bara hade att lägga in pucken i tom bur.

Annars så tycker jag att det är en jämn första period där Asplöven har puckinnehavet men där vi skapar några otroligt farliga kontringar.
Vi är defensivt starka och kan kontrollera spelet i egen zon på ett bra sätt då vi lyckas hålla Asplövenspelarna utanför våran box.

Redan från start i andra perioden så ser man att det är ett mer fokuserat Asplöven som kommer till nedsläpp då dom direkt från start försöker dra upp tempot och forcera mer puckar in på mål men ju längre perioden går desto mer så mattas dom av.
Man märker att frustrationen börjar sprida sig och att deras spel blir mer och mer stressat, helt naturligt att det blir så då man inte får utdelning på sina chanser.
Vi gör det riktigt bra även denna period och lyckas hålla dom borta från alltför klara chanser, dom chanser som uppstår är Jimmy Lundberg som alltid bra med på.

Tredje perioden är en massiv press från Asplövens sida och ju längre perioden går desto mer oreda skapas det i vår zon och till slut så orkar vi tyvärr inte stå emot.
Med endast 90 sek kvar att spela så bygger Asplöven upp ett fint anfall som Joni Lindlöf helt fri på bortre stolpen lyckas raka in, kanske var det trots allt rättvist men kändes just i den stunden väldigt bittert då vi hade krigat så himla hårt för att nypa dom tre poängen.

Endast åtta sekunder in i sudden avgör Asplöven på ett liknande sätt då det denna gång är Urban Omark som får äran att raka in pucken på bortre stolpen efter en fin framspelning av Ville Vikeväinen.

Vi gör återigen en perfekt genomförd match där vi håller oss till vår gameplan till hundra procent, vi är tighta i både mittzon och försvarszon matchen i genom.
Jimmy Lundberg gör återigen en helt magnifik match i målet och jag ställer mig frågan till er allsvenska sportchefer, när ska ni vakna?
Vi får mängder med fina kontringslägen tack vare att vi spelar så otroligt bra i mittzon och försvar vår blålinje på ett föredömligt sätt, jag är minst sagt imponerad över det hårda jobbet som vi lägger ner matchen i genom.
Vi visar redan från start att vi vill vara med i den här matchen och vi sliter otroligt hårt, visar ett sanslöst stort hjärta för föreningen och vi följer vår taktik på ett fantastiskt sätt, vilken hunger det finns i denna trupp.

Om Asplöven har jag inte så mycket gott att säga om just nu då jag tycker dom saknar allt det vi hade då dom inte visar upp någon större vilja till att spela denna match.
Jag kanske har fel och är lite väl hård men kan bara vara ärlig och beskriva det jag kände där ute, spelglädjen kanske försvann genom att vi gjorde det så jobbigt för dom?
Jag tycker ända att Asplövens förstafemma med Urban Omark i spetsen visade upp en vilja att spela och det var också hemmalagets klart framgångsrikaste formation denna eftermiddag då dom skapade ett hårt tryck och mängder av målchanser.

Men trots Asplövens "ovilja" så kan ingen ta i från oss denna poäng, vi var trots Asplövens spelinnehav värda denna poäng då vi visade upp en större kärlek  och passion till denna uppgift.

Men varför blir det så här i bland för hårdsatsande lag som Piteå och Asplöven?

Hockey handlar mycket om inställning och motivation och har man inte det med sig när man går in till match så blir det svårt att vinna, för trots allt är inte skillnaden mellan botten och toppen så himla stor.
Lagen som möter dessa lag ligger och säckförsvarar och jobbar kopiöst matcherna igenom då dom gärna vill sätta storfräsarna på plats och då blir det jobbigt jobbigt även för lag av Asplövens kaliber.
Motivation slår klass är ett gammalt talesätt med en mycket trovärdig innebörd, kanske inte stämmer varje match men nån gång då och då så är det faktiskt så att just det talesättet slår in.

För vår del är det nu bara att spinna vidare på det här då vi visat att vi kan spela stabilt i 60 minuter när vi möter lag som Asplöven och Piteå men vi har ännu mycket att lära oss i matcher som vi ska vara spelförande i. Kan vi få med oss inställningen att det ska kosta för motståndarna att göra mål på oss även i dom matcher som vi ska vara det spelförande laget i så tror jag även att vi kommer börja visa upp ett stabilt spel även i dessa.

För Asplövens del är det back to basic som gäller då man måste börja hitta glädjen och fokuseringen i sitt spel även mot dom sämre rankade lagen.
Det finns oerhörda kvaliteér i det laget och det är väl när allettan startar som man ska vara som bäst, men hittar man inte ett mer vägvinnande spel innan dess så är allsvenskan verkligen en utopi.

Over and Out!