jimmystalnacke

I gårdagens inlägg så föll minnena tillbaka på dom tränare som jag haft på seniornivå, det självklara är att hylla alla dom ungdomsledare man haft genom åren.
Jag har haft turen att ha haft fantastiska ledare genom åren, Pekka Kangas, Janne Norrblom, Toni Hietala, Niklas Rasmussen, Anders Notström och framförallt då "Stigge" Karlsson.

"Stigges" egna aktiva karriär innehöll en del juniorlandskamper och var  en stomspelare i dåvarande IFK Kiruna, hörsägen säger att han var en hård men spelskicklig right back (urtypen av det som saknas i elitserien i dag).
Han hade säkerligen om han var aktiv i dag varit en stjärnback i elitserien med massvis av powerplay tid.

"Stigge" var den som Johan Tornberg kan tacka mycket för sina framgångar, när Johan var ung så bodde han kvar i Pajala och spelade bara matcherna med sitt lag som "Stigge" var tränare för. Johan fick program veckovis som han körde ensam på uteisen, krävs en del vilja för att orka motivera sig till det.
Johan ska väl egentligen tacka sig själv i främsta rum för sina framgångar, han var rent brutal mot sig sälv i sin träning, men vet en som jublade lika mycket hemma i TV-soffan som Johan jublade när han avgjorde VM-finalen mot Finland 1998.
Tror "Stigge" kände sig väldigt stolt den gången.

Vårat 81 lag tog han över dom sista åren som vi ännu var pojkspelare, vi firade otroligt stora framgångar med han som tränare, vill påstå att vi var Norrbottens bästa lag i våran årskull med hård konkurrans från Kiruna AIF.

Han var ganska annorlunda mot alla andra pojklagstränare för han ville alltid vinna, spelade alltid oss "toppspelare" stenhårt och det kan anses rätt fult inom pojklagsidrott eftersom det där är viktigare att alla ska vinna.

Minns två härliga incidenter med "Stigge", den första var mot Luleå borta när jag i första perioden endast fick byta en gång (var tvungen att ta en utvisning så jag fick vila mig) och sen var det en hemmamatch där jag inte fick byta innan jag hade gjort mål, som tur var dröjde det väl inte mer än 7-8 min =).

Vi tränade otroligt hårt under denna tid, vill minnas att som Stig sa, nu kör vi "pylonerna". Detta innebar alltså start och stopp och vi kunde hålla på i evigheter.

Som tränare ville han som sagt alltid vinna och fick oss spelare att alltid ge allt och lite till, "Stigge" hade sån drivkraft och sån passion för det han gjorde så vi spelare kunde inte annat än att gå ut och köra, om inte annat för hans skull..

Det är synd att han inte fortsatt med hockeyn efter det att vi blev juniorer för vilken spelare som helst skulle ha mycket att lära vad det gäller inställning och passion för sporten.

Han är överlägset den tränare som betytt mest för mig i min utveckling och min kärlek till sporten, kommer alltid minnas tiden med dig Stig.

Hoppas du själv vet hur mycket du har betytt för oss grabbar i team 81 gänget, blir lätt att man tar sånt för givet och tror att han vet..

Tack Stig för alla dom åren, du har betytt och betyder i alla för mig oerhört mycket..

Ps: Stig är i dag tillsammans med Tobias och Robin Westlins mamma, tack vare det som vi fått se två stora kämpar i Kiruna tröjan dom senaste åren, så än är "Stigge" med och påverkar Kiruna hockeyn =)

Tack för denna gång..