jimmystalnacke

Dagens inlägg tillägnar jag dom spelare som spelar på en betydligt högre nivå än jag själv, nämligen hockeyspelare som är på absoluta toppnivån i Sverige och i Världen.

Alla ni som är där uppe på toppen är förebilder till en massa unga pojkar och flickor och ni har därför ett ansvar att vara den förebild som kan förväntas av er.
Visst jag förstår att en elitidrottsman givetvis också måste få koppla av och roa sig precis som vi andra dödliga, det är inga maskiner vi talar om. Man måste däremot förstå när man är på absoluta toppnivå att man bedöms annorlunda gentemot oss andra i samhället. Om till exempel jag är ute en helg och slåss med några krogvakter så blir det en liten notis i lokaltidningen om att en 27 årig man varit i slagsmål på låt oss säga hotell Ferrum medans om en i elitserien gör samma sak så blir det ett mittuppslag i sportbladet. Som "stjärna" i sin sport måste man alltså värdera situationer annorlunda gentemot oss vanligt folk.

Jag förstår också att situationer uppförstoras i tidningarna för att dom ska sälja fler lösnummer men samtidigt är ju aldrig situationerna tagna helt ur luften eftersom kvällstidningarna också har sitt anseende att tänka på.

Inom ett år har det varit en hel del incidenter i hockey Sverige, Dick Axelsson i bråk med poliser, Mathias Månsson i bråk med vakter, Janne Karlsson hotfull mot vakter och nu senast Fredrik Brembergs rattfylla.

Jag tycker det är för dåligt grabbar, hur kan man som firad "stjärna" sätta sitt namn på spel, ni ska i stället vara stolta för att så många ungdomar där ute ser upp till er, drivkraften att vara ett gott föredöme måste kunna vara större än några pilsner för mycket.
Visst som jag sa tidigare, ni måste oxå få roa er men ni har flera hundratusen skäl och flera hundratusen ungdomar till att tänka efter en extra gång i situationer som uppstår.

En spelare som Johan Davidsson är ett exempel på en "stjärna" som står för allt elitidrott handlar om, alltid öppen för intervjuer, aldrig i några skandaler, alltid ett leende på läpparna och alltid han som sliter hårdast.
För mig så är Johan Davidsson kaptenernas kapten och svensk hockey mår otroligt bra av att ha en sån profil inom landets gränser.

Givetvis så är större delen av landets elitseriespelare ena fantatiska föredömen åt våra ungdomar och tror att Sverige ligger långt fram i vad det gäller att vara föredömen åt våra ungdomar.

Tror dom personer jag läste upp här innan lärt sig en hel del av sina misstag och mår fruktansvärt dåligt av dom situationer som uppstått..
En gång är ingen gång heter det väl, så av mig och säkerligen av merparten av idrotts Sverige så är ni förlåtna men se till att det aldrig händer igen..

Tack för denna gång..