jimmystalnacke

Nu har jag pga denna förkylning inte kunnat varken spela eller träna under den senaste veckan så att det är en rastlös och frustrerad Jimmy som i kväll satt sig vid tangenterna råder det ingen tvekan om.
Men talesättet "allt ont för något gott med sig" är något som jag brukar tänka på när saker inte går ens väg och så även denna gång.
Dom ofrivilliga vilorna som stundtals uppstår för en hockeyspelare gör att man inser hur mycket man älskar denna sport då längtan tillbaka till isen framkommer redan efter någon dag.
Jag har hittills i karriären haft en himla tur med skador och såna saker då jag aldrig fått en längre ofrivillig vila under karriären, fram till slutet av förra säsongen så hade jag faktiskt lyckats med bedriften att ha en svit på ca 250 matcher i rad. Det var en svit som jag helst av allt hade velat göra längre men tyvärr satte en förkylning även den gången stopp för spel.
Jag hamnade som jag ofta gör på ett sidospår nu då jag egentligen skulle sammanfatta hur höstsäsongen gått för mig personligen, men det jag ville ha sagt var att under den senaste veckan har jag haft gott om tid till att tänka tillbaka på det som hittills varit.

Kan väl börja med att när jag kritade på kontraktet med Asplöven den där vårdagen så var det en nöjd och förväntansfull Jimmy medans den där höstdagen när Asplöven rev kontraktet var en av mina märkligaste i karriären.
Jag hade sett fram emot säsongen så oerhört då jag äntligen skulle få chansen att vara med om att vinna något och äntligen slippa spela sextio minuter i egen zon under matcherna.
Det var just chansen till att vinna som gjorde att jag bestämde mig för Asplöven då jag insåg att jag personligen inte skulle få någon större roll under säsongen. Men om jag skulle få spela mycket eller lite hade för mig ingen större betydelse då jag kom från två säsonger med otroligt mycket speltid, prio ett var nu att äntligen ges chansen till att spela i ett bra lag.
Men efter 6 träningsmatcher så släcktes den drömmen då Asplöven ville bryta kontraktet, åsikterna om varför har jag dock ännu inte fått svar på då alla har sagt olika.
Men jag är ju inte dum utan insåg direkt att det handlade om att man inte levererat sportsligt då jag inte satt inne på något större kontrakt och det faktumet att jag inte hade producerat tillräckligt.
Det var väl inte det bästa som kunde hända för ett redan dåligt självförtroende men samtidigt så var det såhär i efterhand inte så dumt ändå, ni kommer förstå varför.

Veckan efter att jag hade fått sparken så var jag då på plats i min nya klubb Lycksele, blev en lite NHL lik start då jag direkt jag anlände hoppade på bussen för resa till Ö-vik och träningsmatch mot KB65.
Det enda jag visste under den matchen var att jag spelade med nr 25 och 13 och att jag skulle byta med nr 10, det var så här i efterhand en ganska intressant upplevelse.
Jag blev otroligt väl mottagen och redan från början kände jag att detta kommer bli bra, dom förklarade tidigt att dom kommer ge mig mycket förtroende och att dom såg mig som en av dom som skulle gå i bräschen. Givetvis så måste ju jag då prestera och leverera för att behålla det förtroendet som dom ville ge mig, men bara vetskapen om att en tränare och en klubb tror på en gör att man växer.

Det började bra för min del då jag redan i premiären fick sätta en puck och för en spelare som ska leverera så är det otroligt skönt att få göra bort dom första poängen så tidigt som möjligt.
Jag har fått mycket förtroende under hösten och tycker väl trots allt att jag bjudit tillbaka på ett hyfsat sätt, men helt nöjd är jag väl inte.
Jag tycker att jag utvecklat en hel del saker i mitt spel men tyvärr kanske det har det varit på bekostnad av andra saker i spelet.
Passningsspelet och kreativiteten är väl något som jag utvecklat i år då jag vågar hålla puck på ett bra sätt och att jag försöker leverera pucken i stället för att bara kasta i väg den i blindo.
Däremot så har målskyttet som alltid varit mitt signum inte alls kommit upp i standard då det bara blivit 3 ynka påsar denna höst, det är med mina mått mätt rent uselt.
En stor del av det har nog att göra med att jag tagit på mig och fått en kreativare roll då jag ofta får bära puck i uppspelsfasen och att jag står och styr spelet i powerplay.
Kanske är det så att jag tagit på mig den rollen för att utveckla mitt spel eller så kanske det enkla svaret är att man inte är lika hungrig på att sätta pucken i nät mer.
Man att jag är inte är lika hungrig köper jag inte riktigt för jag tycker fortfarande att det roligaste som finns är att göra mål utan jag tror snarare det har att göra med den rollen som jag har tagit på mig.
Just målskytte är en otrolig färskvara då man lätt glömmer hur man gör om man går mållös under en längre tid, men är inte direkt orolig för att tappa det då jag tror och hoppas att det kommer lossna nu efter nyår.

Men med tanke på det som hände i höstas så får jag ändå vara skapligt nöjd med vad jag presterat hittills, men inte mer än att jag ger mig själv en 2:a på en 5 gradig skala.
Jag har fått indikationer om att klubben gärna vill förlänga kontraktet så snart som möjligt med mig och det borde ju innebära att klubben iallafall tycker att det sett rätt hyfsat ut. Jag har otroligt höga krav på mig själv och hur bra det än hade gått så hade jag nog ändå inte varit nöjd med vad jag presterat. Tror ändå att det är en ganska ärlig analys av mig själv då jag försökt tänka tillbaka och vara så uppriktig jag kan emot mig själv.

Jag brukar ha en bättre vår än höst så får väl hoppas på att jag åtminstone jobbat mig upp till en 3:a i betyg när vi summerar säsongen.

I morgon på självaste julafton så tänkte jag summera lagets höst, det inlägget kommer kan jag redan nu avslöja gå i en väldigt positiv anda.

Vill passa på att önska er som är upptagna under morgondagen en riktigt God Jul!

I morgon måste det för övrigt slås bottenrekord på bloggen, allt annat vore konstigt =)

Over and Out!