jimmystalnacke

Jag kan inte låta bli att uppmärksamma och att hylla spelare som går under benämningen, slitvarg, energispelare, brunker, checkare eller vad vi nu vill kalla det.
Dom killar som har dessa roller får sällan dom stora rubrikerna men gör många gånger mer nytta än en tekniker då det ofta är han som banar väg för just passningsgeniet eller målskytten.
Dom här killarna kan ju få en roll som skiljer sig lite från varandra men huvudsyftet är att vara jobbiga för motståndarna och skapa energi och ytor till sina lagkamrater.
Dom här killarna är väl oftast inte så sevärda men dom kommer till jobbet varenda dag och dom gör sitt jobb fullt ut vilket skick dom än är i.

Om man tittar i elitserien där dom kan scouta spelare på ett annat sätt än i dom lägre divisionerna så inser man att alla elitserielag nuförtiden har några så kallade energispelare som bara ska in i skiten och tackla och skapa oreda.

Frölunda har Blomdahl och Pettersson, Luleå har ett helt gäng med Burström, Almtorp, Lindgren och Lidhammar för att nämna några bara för att ge ett exempel.
Det mest klara exemplet kan man väl hämta från fjolårets svenska mästare Hv 71 som då hade Per Ledin och Andreas Jämtin i sin uppställning och framförallt Per Ledin var en stor orsak till att dom lyckades spela hem guldet.
Per fick också uppskattning efter säsongen då han signerade ett kontrakt med Colorado, visst att han inte tagit en tröja i NHL än men chansen lär komma under säsongen och redan nu vet man att han kommer ge allt för att ta den.

Men det jag funderar på är hur dessa killar kväll efter kväll orkar ligga och pumpa som dom gör, blir dom aldrig less och tänker att nu jäklar ska jag också spela en lyxig hockey.
Se på en kille som Anders Burström som har varit med så länge som jag kan minnas i Luleå Hockey, han pumpar och kör kväll efter kväll och verkar då aldrig lessna på det. Han kanske tycker det är det som är hockeyns tjusning, att köra, köra, köra och förstöra för motståndarna men frågar du mig så tror jag inte att han tycker det.

Jag tror att Anders Burström om han fick välja mycket hellre skulle spelat powerplay och försöka söka lite snygga passningar men eftersom Anders insett sina begränsningar så blev han oxå en mycket respekterad elitseriespelare.
Han älskar förmodligen att vinna och att göra det som ett lag och han älskar förmodligen att vara kapten i klubben i sitt hjärta, för att få vara det så måste han spela så här kväl efter kväll och säsong efter säsong.

I dessa killar som har den otacksamma rollen som energispelare som jag gärna kallar det så tror jag det finns ett enormt hjärta för sporten, ett enormt driv att vinna med laget och för att få vara med om det så underkastar dom sig själva och ser till lagets behov.

Det är därför jag älskar dessa killar, det är därför jag kan uppskatta ett bra checkingspel och det är tack vare dessa killar lagen vinner SM-guld.
Drivet, passionen och viljan är så mycket mer värd än teknik, målfarlighet och passningslurighet då det är just killarna med drivet, passionen och viljan som föder dom killarna som syns i protokollet.

Tack för att ni finns, ni som föder sporten!!

Slutligen så vill jag passa på att tacka en av elitseriens största spelare genom tiderna Magnus Wernblom som i dag meddelade att han lägger skridskorna på hyllan.
Anledningen är att han tappat just drivet och viljan och en Magnus utan det är inte det han direkt personifierar .
Jag kommer sakna den där blicken och jobbet framför motståndarburen som givit så många mål till laget och till honom själv, elitseriens svar på Tomas Holmström helt klart.

Tack Magnus för dom åren jag fått följa dig genom tv och tidningar, du har visat oss alla vad hockey handlar om!

Over and Out!